Forever & Always

Mitt knä är nu helt, så att säga. Kan dock inte gå, utan har en ortos, en slags ställning som börjar vid foten och slutar vid mitten på låret. Jäkligt oskön men jäkligt behändigt. Operationen och allt efter har gått bra. Har haft en tuff början och tuffare kommer det att bli. Smärtan är obeskrivlig, även fast det har lagt sig ganska mycket bara en vecka efter.

Jag var på mitt första besök till sjukgymnasten idag. Var skönt att få lite klarhet i all denna suddiga samvaro. Och ganska roligt dessutom, min sjukgymnast är en rolig men ganska förvirrad kvinna, jag och Andreas skrattade medans hon sprang runt och leta efter sina nycklar. Vi letade överallt, tillslut så hittade vi dom. I pappers korgen? Haha! En expert på att tappa bort nycklar iaf och det var inte första gången heller, tydligen.

Men iaf, fick låsa upp ställningen så att jag äntligen kan böja på mitt knä fast bara i 60 grader men det är ändå det, även om det gör ont så känns det som att man kan börjar jobba lite med sina övningar nu, så det gäller att ligga i så att man slipper dessa kryckor som jag förmodligen ska gå med i 2 veckor till :(

2 månader ska jag vara sjukskriven också, 2 hela månader. Det kommer att bli en väldigt låång semester om man kan kalla det så. Har ju som tur min pojke som förgyller min tillvaro och har varit en ängel som hjälpt mig med allt jag inte kan, dvs verkligen allt, kan inte ta på mig byxor själv, kan inte duscha själv eller hämta saker själv. Så då står han ut med mig och mitt eviga gnällande:)

Nu kom frida med mat från pastavagnen så ska göra henne och Anthon sällskap nu!

Ha det så bra allihopa!

Puss&kram Moiie!