Forever & Always

Satt och funderade för mig själv.

 Solen har redan gått ner, det är för kallt för att kunna vara ute utan någon slags tjocktröja och en smygande ångest inom mig har kommit sakta men säkert. Jag vet inte vad det är, men jag tror att det kallas höst.

Just denna övergång från sommar till höst är så otroligt frustrerande. Nu vill man stanna tiden, leva om sommaren, men då på det sättet som man hade planerat att göra. Tyvärr så är detta omöjligt i detta nuet. Så snälla, kan någon bara komma på ett sätt att kunna få leva i sitt förflutna en gång till! tror att mer människor än jag skulle uppskatta det.

Men om man ser från en annan synvinkel så är allt ganska bekvämt nu förtiden. Jag har ett jobb som jag går till dagligen(vikariat, men det är ganska många dagar i veckan) Jag har inga som helst andra tider att följa( Pga mitt dumma knä)själv jag behöver tänka på är min pojkvänn(såklart mina vänner och familj också men dock på ett annat sätt).

Men sen, ur ytterligare en synvinkel. Vill man ha det så? Jag vill ha fullspäckade scheman veckor ut och veckor in. Kanske en lite paus på några timmar då och då, men ändå fullspäckt. Jag vill inte slösa på den tiden jag har här och nu. Man är ju bara 19 en gång i livet, har jag hört iallafall.

Alla mina planer som jag vill förverkliga, när ska det hända? Och förvisso så har jag under 19 års tid planerat vad man ska göra i sitt liv och det är ett omöjligt uppdrag att kunna följa varenda väg. Men jag vill åtminstånde pröva på en annolunda väg, en väg som jag verkligen vill gå och som jag kommer att kunna ha nytta av i det senare livet.

Men det kommer väl antagligen ännu? Men tålamodet börjar ta slut, och jag undrar när jag ska ta tag i mig själv och våga?

Funderingarna är många, många önskningar har man, fast man vill så mycket så har jag bestämt mig för att tänka såhär, ett motto som jag föjlt nästan i hela mitt liv efter som jag inte verka vara kapabel till att planera. Ta en dag i taget, se vart livet bär dig. Sån är jag och jag förbilr nog så ett litet tag till och ser till att bli den där förnuftiga människan som tar tag i sitt liv,när jag är redo.

Tänkte uppdatera bloggen, såg lite tomt och ensamt ut. Har precis jobbat klart 7-12 för att strax åka till jobbet igen och jobba 16-21. Är verkligen glad över att jag fått såpass mycket tid inne på Pjäsen som jag fått. Jobbar dock allt på en gång känns det som. Nu 2 veckor framåt så finns det inte en enda ledig dag på kalenden. Men tur är att man börjar olika tider nästan varje pass så att det blir lite variation. Trivs som attan på jobbet, riktigt roligt faktiskt nu när man börjar lära sig alla lyft och rutiner. Bara så att ni vet liksom!

Har dessutom en glad nyhet, kanske lite tråkig också men mest en glad nyhet. Jag har gått och köpt mig en ny bil. Kände att Moa P bilen inte riktigt var på samma nivå som jag, så var tvungen att uppdatera mig från en volvo 340 till en Toyota Corolla halv kombi tror jag att det var. En likadan bil som Frida min underbara vän har fast större och med 4 dörrar, såå skönt! Lägger in lite bilder någon annan dag på skönheten jag köpte( dock lite rostskador, men inget som det inte går att fixa) :)


Ikväll efter jobbet så hoppas jag på tjejkväll. Var så länge sen jag träffade alla flickora tillsammans. Så verkligen behövligt!

Men nu blir det lasange, sen vidare till jobbet.

Ha en trevlig fredag!
 Pusss&kraaam/ Moa

Uppe innan 12 idag, rekord för mig på en ledig dag, älsklingen hann till och med upp innan mig.

Eller jag är liksom inte ledig idag. Utan ska jobba 17- 20. En riktigt onödig tid om jag får tycka till. Men jag blir som sagt glad att jag får jobba överhuvudtaget.

Det ringde en glad nyhet idag och berättade att jag har fått jobb inne på attendo pjäsen inne i visby. Blev såklart super glad även fast det bara är som vikarie. Det är ett äldreboende, där man ska ta hand om de gamla, allt som inkluderar ett vardagsliv, plus lite mer. Så börjar redan på måndag med intro och jag ser verkligen fram mot det.

Sen har jag även hunnit varit på innebandy möte sen jag sist skrev. Blev lite förvånad samt besviken över hur det kommer att bli, men det är bara att vara positiv och se framåt. Jag vet ju som sagt inte hur mycket jag kommer att få vara med förrens efter jag pratat med min doktor den 1 septemer. Men gjorde Josse, Terese och Lena sällskap på barkan efter mötet. Och efter det så märkte jag att min kondition ännu finns kvar, bara det att man ger mer och kämpar hårdare när man springer med sällskap. Så ska nog börja dra med Frida eller någon ut och springa.

Måste också berätta vilken stor ångest som jag hade i mig igår. Alla andra började skolan men inte jag? Jag har nog ännu inte förstått att det är över för min del nu, och att det från och med nu är jobb som gäller för mig. Så igår var en depp dag. Jag har inte tagit av mig Donnerpack bandet än och jag tror jag väntar ett tag till med det. Det är ett sätt att minnas och hedra tiden som jag hade i skolan.  Så, så får det bli :)

Men nu ska det fixas och donas lite här hemma innan jag ger mig av till jobbet.

Ha en trevlig dag folks! / Moa, Donnerpack-09 ♥

Det blev ju inte alls som jag tänkt idag. Det blev ingen härlig lång springtur( jobbig, pustande springtur är vad jag menar).

Utan pappa insisterade på att det skulle vara mycket bättre för mitt knä om jag åkte inlines. Pappa är verkligen ett inlines freak. Han åker varje dag, 1 mil brukar det bli tror jag. Och nu ville han få med mig ut och prova. Och ska jag vara ärlig, så älskade jag det. Det är jätte skönt för knät, det enda jag oroade mig för var att om jag skulle tappa balansen och ramla, det var ju trots allt ett tag sen man hade på sig ett par såna där skor med hjul på. Men efter ett tag när man hittat in i rytmen så gick det jätte bra, åkte 4 eller 5 km och det bästa är att jag hade mer att ge, så tog en springtur efter det med, men bara en kort bit, så att man inte sliter ut sig själv innan man ens börjat röra på sig igen. 

Nu var maten klar här hemma, själv så har jag stått för ris kokningen. Ris, kött och sås är vad som serveras.

Over, Moe! 

En dag som denna, som egentligen är som alla andra men ändå så känns den speciell på något sätt. 

Hoppet har börjat brinna i mig och jag ser varje dag som en chans att förbättra mig. Jag ser fram emot att ta den där springturen, att ta ut sig lite mer än vad man gjorde förra gången. Allt är mycket ljusare och det speglar sig genast i vardags saker också. Att leendet börjar komma fram mer och mer. Att känna att det inte är meningslöst att gå upp ur sängen och göra något nyttigt dagen till ära. Det känns till och med roligt att blogga igen.

Att få göra saker som man är gjord till att göra, det är det bästa. Det ger en frid i sig själv och hjälper en att balansera livet på ett helt annat sätt än om man skulle vara utan det.
 
Just i detta nu, bakar syster min och hennes kompisar kladdkaka, och det verkar inte gå så bra, Bränt kanske förklarar allt. Men istället för att sitta och vänta på att få smaka tänker jag ge mig ut på en springtur, lite längre än den igår, men fortfarande på en nivå som jag klarar. Varje dag är ett tillfälle att träna och förbättra sig. För nu tänker jag inte bara sitta hemma och vänta, utan det är nu som gäller.

, Moiiiee

När man känner att man verkligen inte har mer att ge. Orken är borta, och svetten bara rinner av en. Man kan väl inget annat än att bara älska den känslan?

Idag tog jag en extra lång springtur, eller så lång kanske den inte var, 3 eller 4 km, men tro mig. Det är mycket för en som kanske högst har sprungit 1 km i sträck det senaste halvåret. Det var så skönt att få sträcka ut benen i stegen när man sprang. Jag njöt!

Och andledningen till att jag tog en extra lång tur idag, som kanske inte var det smartaste, är att jag har fått reda på att mitt korsband inte är helt av, utan den är skadad och plus att det var ngt mer. Fick inte reda på alla detaljer eftersom jag ringde så snart jag visste att dom hade fått in svaret från magnetröngen. Jag har fått en ny tid till doktorn som ska förklara lite mer noggrant vad problemet är i mitt knä och sen hur jag tar mig vidare från det här. Jag blev superglad även fast jag inte vet om jag kommer att få spela fotboll och innebandy i vinter, men fick en liten glimt av hopp att jag kanske inte  behöver vara utan det som jag verkligen älskar att göra.

Så.. det är efter jag har varit hos doktorn jag kan börja göra lite val i mitt liv, kanske gå en annan väg än den jag trott att jag skulle gå. Men vi får se, vi får se:)

Nu så ska proppmätta jag dra ig in i duschen för att sen åka hem till Andreas och mysa framför lite hyrfilm.

Puss&Kram, Moa

Ligger i soffan, gör absolut ingenting och bara njuter. Ledig idag och ända fram tills Onsdag. Dessa dagar ska jag spendera på bästa sätt, och vad det är ska jag ännu klura ut. Men fotbollsgolf ligger iaf på schemat med älskling och hans familj :)

Kvällens planer som var kräftskiva med pappa mm. blev inställd tråkigt nog. Fick inte tag i några färska kräftor, så det får bli av någon annan dag. Har redan ätit kräftor i år, men det är så super gott att man kan äta det fler gånger.

Ligger och ser lite friidrott på tv, så ska fortsätta med det och sen senare blir det nog av att åka till klinte!

Ha en super mysig söndag..
/ Moe.

För bara 2 månader sen så tog jag studenten. Det var en av livets höjdpunkter, det är jag säker på. Men det var även mycket sorg och förtvivlan den dagen. Att skiljas från alla man känner sig trygga med, att aldrig få vara med i den enorma gemenskapen som vi hade på Donner. Det var också första steget ut i vuxen världen. Att börja jobba, bli självständig, att sakta men säkert börja forma sitt liv med ens egna val. Det är något stort.

Nu 2 månader senare, sitter jag och tittar på bilder och vill inget mer än att åka tillbaka i tiden och uppleva det sista vi gjorde med klassen.

Men gjort är gjort och det är bara minnena som består.

Att kunna avsluta en dag med ett sista inlägg på bloggen är underbart, att skriva av sig om dagens händelser, att kunna få yttra sig utan att säga ett enda ord. Det är skönt.

Men å andra sidan, kommer jag att börja spendera mer tid framför datorn och det är ju aldrig bra. Har klarat mig ett bra tag utan internet och livet gick inte under för det. Men ska försöka att bara sitta när det är som mest nödvändigast. :)

Ligger och ser på sex and the city medans jag väntar på att min älskling ska komma hit. Har varit sjuk med både bihålsinflamation och halsflus, så det har inte blivit så mycket till att träffas. Vill ju inte sjuka ner min älskling. Men nu är det bara den här jäkla förkyldningen som ska gå över sen är jag pigg som vanligt. Börjar jobba imorgon också, har varit sjukskriven i 5 hela dagar, behövligt men inte roligt. så sova är det som är näst upp på schemat.

Jag lär höra av mig lite mer i bloggen framöver.

Men just nu är det färdigskrivet för ikväll!

Godnatt People! / Moe

Ett sånt mirakel som man aldrig trott skulle inträffa här, hemma, i västergarn. Att pappa min skulle gå och bli, modern. Aldrig! Men nu så sitter jag här och skriver blogg, helt otroligt!

Som ni kanske förstår så har vi gått och skaffat bredband. Kan ännu inte tro det, men det är så det ligger till. Så nu lär det bli lite mer liv här i bloggen, förhoppningsvis.


Men just nu, ska jag ägna mig åt att titta på 2&½män. Så grymt bra!

/ Moa...