Forever & Always

Sitter och längtar efter julen. Snö, levande ljus, knäck, familjen. Att sitta och trängas hela familjen i vår lilla soffa, eller att bara känna familjegemenskapen, att alla är tillsammans. Det är inte ofta det händer i vår familj, så det får en att uppskatta dessa tillfällen.

Sitter i soffan med täcket upp till hakan och datorn på benen och tv står på för att bryta tystnaden lite. Tänk vad mysigt det hade vart med snö istället för den gråa dimman som ligger i luften. Det hade varit ljuvligt.

Så till kvällen skall brasan tändas och boken ska tas fram. Jag ska bara njuta och göra absolut ingenting. För imorgon ska det tas nya tag på jobbet och på söndag ska det spelas match, vi får se hur det går denna gången, eftersom förra matchen var en ren katastrof från min sida. Frustrationen går verkligen inte att förklara när man måste hålla smärtan inne och samtidigt fokusera på att prestera bra. Ibland går det jätte bra och knät känns inte alls mycket, vissa dagar går allt åt pipsvängen och ingenting vill det jag vill. Men vad ska man göra? Att helt och hållet hålla sig borta från det man älskar att göra går inte. Det är endel av mig och utan det vet jag inte vad jag skulle vara, eller hur det skulle kännas med ett liv tomt från laget, gemenskapen och spelet. Det är ju spelet jag älskar, det gör jag verkligen....

Meen, läget är som det är och det finns inget annat än att acceptera och tänka framåt.

Nu ska det plockas in ved, för jag fryser snart ihjäl. Faktiskt.
Ha en bra fredagskväll. Och mys järnet nu, för det är de man ska göra på fredagar.

Puss&kram.
/ Moiie