En för alla, alla för en.
Halva helgen redan borta. Tror att jag börjar bli en aning skoltrött, även fast vi precis hade lov så känner jag mig utbränd på ideer och inspration. Helgerna går super fort, medans veckodagarna går supersakta.
Lördag som det är idag, och denna dag har jág spenderat i slite till en viss del, sett när älsklingen spelade innebandy, och dessutom så var det en riktigt rolig match att se på, 10-10 blev det. Sen blev det hem och laga lite mat. Taccos fick de bli i brist på fantasi.
Så med andra ord har de varit en relativt skön och lung dag. Och nu går jag i väntan på att Matte ska tatuera Dennis. Jag har funderat och funderat över de där med tatueringar. Jag vill ha en, en betydelsefull, jag tror jag vet hur den ska se ut, men jag kommer nog aldrig att ta steget helt, utan det får leva kvar i drömmarna. För så rädd för den smärtan som man aldrig kännt är jag. Jag är livrädd. På endel gör det jätte ont och andra säger att det var skönt och kittlas. Alla människor är olika, men jag får alltid upp en bild i mitt huvud, att när jag har gjort halva min tatuering så klara jag inte av att göra andra halvan, så då får jag leva med något halvdant på kroppen hela livet. Ne det funkar inte. Men jag vill :)
Och förresten, Andreas hittade en mus under soffan idag och gissa om han blev rädd :) haha. Inte fick vi tag i den, så någonstans i huset springer en mus fri, och fångas ska den! :)
Matchdag imorgon, peppad? nja.
Det var väl mer eller mindre allt jag hade på hjärtat idag.
Puss&hej! /M.
