Jobb,vänner,pojkvänn,framtid,förflutet,planer,......?



Satt och funderade för mig själv.

 Solen har redan gått ner, det är för kallt för att kunna vara ute utan någon slags tjocktröja och en smygande ångest inom mig har kommit sakta men säkert. Jag vet inte vad det är, men jag tror att det kallas höst.

Just denna övergång från sommar till höst är så otroligt frustrerande. Nu vill man stanna tiden, leva om sommaren, men då på det sättet som man hade planerat att göra. Tyvärr så är detta omöjligt i detta nuet. Så snälla, kan någon bara komma på ett sätt att kunna få leva i sitt förflutna en gång till! tror att mer människor än jag skulle uppskatta det.

Men om man ser från en annan synvinkel så är allt ganska bekvämt nu förtiden. Jag har ett jobb som jag går till dagligen(vikariat, men det är ganska många dagar i veckan) Jag har inga som helst andra tider att följa( Pga mitt dumma knä)själv jag behöver tänka på är min pojkvänn(såklart mina vänner och familj också men dock på ett annat sätt).

Men sen, ur ytterligare en synvinkel. Vill man ha det så? Jag vill ha fullspäckade scheman veckor ut och veckor in. Kanske en lite paus på några timmar då och då, men ändå fullspäckt. Jag vill inte slösa på den tiden jag har här och nu. Man är ju bara 19 en gång i livet, har jag hört iallafall.

Alla mina planer som jag vill förverkliga, när ska det hända? Och förvisso så har jag under 19 års tid planerat vad man ska göra i sitt liv och det är ett omöjligt uppdrag att kunna följa varenda väg. Men jag vill åtminstånde pröva på en annolunda väg, en väg som jag verkligen vill gå och som jag kommer att kunna ha nytta av i det senare livet.

Men det kommer väl antagligen ännu? Men tålamodet börjar ta slut, och jag undrar när jag ska ta tag i mig själv och våga?

Funderingarna är många, många önskningar har man, fast man vill så mycket så har jag bestämt mig för att tänka såhär, ett motto som jag föjlt nästan i hela mitt liv efter som jag inte verka vara kapabel till att planera. Ta en dag i taget, se vart livet bär dig. Sån är jag och jag förbilr nog så ett litet tag till och ser till att bli den där förnuftiga människan som tar tag i sitt liv,när jag är redo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0