Forever & Always

Det blev ju inte alls som jag tänkt idag. Det blev ingen härlig lång springtur( jobbig, pustande springtur är vad jag menar).

Utan pappa insisterade på att det skulle vara mycket bättre för mitt knä om jag åkte inlines. Pappa är verkligen ett inlines freak. Han åker varje dag, 1 mil brukar det bli tror jag. Och nu ville han få med mig ut och prova. Och ska jag vara ärlig, så älskade jag det. Det är jätte skönt för knät, det enda jag oroade mig för var att om jag skulle tappa balansen och ramla, det var ju trots allt ett tag sen man hade på sig ett par såna där skor med hjul på. Men efter ett tag när man hittat in i rytmen så gick det jätte bra, åkte 4 eller 5 km och det bästa är att jag hade mer att ge, så tog en springtur efter det med, men bara en kort bit, så att man inte sliter ut sig själv innan man ens börjat röra på sig igen. 

Nu var maten klar här hemma, själv så har jag stått för ris kokningen. Ris, kött och sås är vad som serveras.

Over, Moe!