Forever & Always

En dag som denna, som egentligen är som alla andra men ändå så känns den speciell på något sätt. 

Hoppet har börjat brinna i mig och jag ser varje dag som en chans att förbättra mig. Jag ser fram emot att ta den där springturen, att ta ut sig lite mer än vad man gjorde förra gången. Allt är mycket ljusare och det speglar sig genast i vardags saker också. Att leendet börjar komma fram mer och mer. Att känna att det inte är meningslöst att gå upp ur sängen och göra något nyttigt dagen till ära. Det känns till och med roligt att blogga igen.

Att få göra saker som man är gjord till att göra, det är det bästa. Det ger en frid i sig själv och hjälper en att balansera livet på ett helt annat sätt än om man skulle vara utan det.
 
Just i detta nu, bakar syster min och hennes kompisar kladdkaka, och det verkar inte gå så bra, Bränt kanske förklarar allt. Men istället för att sitta och vänta på att få smaka tänker jag ge mig ut på en springtur, lite längre än den igår, men fortfarande på en nivå som jag klarar. Varje dag är ett tillfälle att träna och förbättra sig. För nu tänker jag inte bara sitta hemma och vänta, utan det är nu som gäller.

, Moiiiee