Forever & Always

Sätter mig ner framför datorn. Känner att jag behöver skriva av mig lite. Känner för att vara seriös, men det enda jag kan göra är att skratta åt det. Annars gör det ont, ont i hjärtat, ont överallt. En del av mig, som till viss del gjort mig till den jag är idag, är borta. Helt enkelt borta. Borta nu, borta bara.

Frågor som var, när och hur jag kunde låta det här hända dyker upp hela tiden.

Men jag behöver ta tag i mig själv. Jag behöver inse, jag behöver förstå. jag behöver helt enkelt bara låta tankarna och känslorna rinna av mig, men det svåraste är att jag känner mig tom. Jag har egentligen inga ord som kan beskiva hur jag känner mig just nu. Bara det att man ramlade från toppen ändå ner till den mörkaste botten.

Jag kan inte, jag får inte. Det är orden som gäller nu.

Jag skulle ge mycket för att bara få spela denna säsong, den här som jag hade bestämt mig för att spela, för att kunna avsluta på ett snyggt sätt, för att sedan upptäcka världen och nya sidor av mig själv. Och komma tillbaka, med massor av upplevelser i ryggsäcken och köra järnet igen.

Att jag inte kommer kunna delta med Gotland södra i sommar, efter den djävulska försäsongen gör ont i mig. Att ha kämpat så hårt och sen så blir det bara... ja det blir bara ingenting. Det är de som tär mest på mig. varför just nu? 

Har tusen tankar och funderingar som far i huvudet på mig. Men nu känner jag bara för att sova, sova djupt och skönt. Det vill jag, det behöver jag.


/M...