Nu så bjuder staten på mat..


Gud vad jag saknar den meningen, Robert. Har inte ägnat så många tankar åt den filuren på det senaste, hade nästan helt glömt bort att han slutat, kommer aldrig mer få höra den där meningen som man fick höra varje dag innan lunch. Så måste slänga in att det är och kommer förbli min favorit lärare. Så många samtal som man har haft med honom, han var alltid den där personen som såg om det var något som inte stämde och han var alltid den där personen som fick alla saker att verka så logiska. Andledningen till att jag inte ägnat honom så många tankar är väl att det varit fullt upp nu. Det är så lätt att glömma när det känns som att man knappt har tid till sig själv. Men inatt drömde jag om honom konstigt nog. Jag drömde om känslan jag hade varje gång jag pratade med honom, varje gång han sa att jag var bra och varje gång han sa att gör det som är bäst för dig, du kan inte alltid sätta andra personer ramför dig. Guud vad jag saknar honom, kommer ihåg alla tårar vi har delat tillsammans. Han fanns alltid där för en, inte bara som lärare utan också som en vän. jag tror att man behöver den där personen, men vad har jag nu när han åker? Det knyter sig i magen med tanken på hur det nu kommer bli i skolan när han inte är där?

Men jag får ta med mig hans kloka ord och varje gång det börjar kännas kämpigt kommer jag att tänka på honom och hans sätt att alltid se det ljus i det mörka.

Idag har man varit ledig hela dagen, börjar jobba om 1½ timme, känns inte så bra. Tror att en förkyldning börjar infinna sig, Är helt täppt i huvudet och känner mig allmänt hänig, vill bara att det ska slå ut någon gång så man kan bli sjuk och sen frisk igen, men nej den ska ligga där inne och fördröja allt. Usch säger jag bara.

Stångaspelen i helgen, längtar faktiskt litegrann ^^

Men nu är det väl dags att gå o stänka lite vatten i ansiktet så att man vaknar till liv någon gång, det går ju inte för sig att se ut som ett lik på jobbet inte.

Take care .. Moiiee

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0