Forever & Always

Nu har jag överenergi, skulle kunna springa gotland runt känns det som.. Allt är på högvarv. Ena sekunden springer jag runt som en dåre här hemma och packar och donar och nästa sekund så sitter jag helt död i soffan och tänker, va fan håller jag på med?! Jag vill ju inte till bosnien, eller JOO det vill jag verkligen, men... Ja det där menet finns alltid där, no matter what känns det som..  Men nu ska jag inte vara sån.. Det här ska gå bra, allt ska gå finfint.. Snabbt och bra hoppas jag ^^

Vet inte om det kommer att gå att föra blogg så himla bra där i Bosnien men ska försöka att hitta ett internet cafè då och då och berätta lite om hur det är om nu tiden finns till det och det hoppas jag att det gör.. Vill ju inte tappa all kontakt med verkligheten.. Eller det där var lite dåligt formulerat, kontakt med min verklighet menar jag. För jag är ju på väg ut i verkligheten egentligen, det här ska ju vara en sån där upplevelse för livet. Så varför vill man stanna kvar då?

Hoppas att den här pirriga känslan kommer att lägga sig.. Jag vill njuta, njuta av vad vi kommer att göra och njuta av att leva. Punkt slut!

Eller kanske inte punkt slut än.. Kommer nog att vilja slinka in ett litet inlägg precis innan vi åker, om jag inte försover mig vill säga och inte hinner göra annat än att gasa in till båten.. Har på känn att jag kommer att försova mig, men ja ska vara förberedd och med det menas att ingen sömn inatt blir det. Nej jag kan sova imorgon, tur att det finns en morgondag och den dagen ska ju ägnas åt en massa väntan på flyg och bussar och båtar, så då får jag se till att vila ut ordentligt innan vi når belgrad tror jag det var..

Och med dom orden avslutar jag det här konstiga inlägget som jag kände att jag bara var tvungen att skriva..

/ Moa the Mojjjiee  ~