Forever & Always

Ja, jag är ju Moa Pehrsson och då finns det inga lätta vägar i livet känns det som.. FÖR MIN JÄVLA VÄSKA HAR LÅST SIG!!!! Jag åker om 20 min och ja kan inte få upp min väska, som om jag inte hade nog med panik innan så nej då ska det forslas ännu mer känslor och jag är nära att bryta ihop nu.. Det är ett tecken på att jag inte ska åka, jag har sett flera tecken nu som tyder på att jag inte ska åka. Eller så är det kanske bara så att jag ser det jag vill.

Men jag ska åka, jag ska vara borta i 2 hela veckor och jag hoppas att jag klarar det galant.. Jag ska klara det galant.. För när jag kommer hem och sitter och ser på min blogg vad jag har skrivit och vilken panik jag hade precis innan resan så tror jag att jag kommer tycka att jag själv var ganska patetisk, det är ju egentligen ingenting.. Jag kommer vara omgiven av människor som jag älskar och känner mig trygg med, det är nog det som betyder mest.. För om inte våran klass hade varit så nära varandra så vet jag inte om jag hade velat åkt med..

Men nu så ska jag inte sitta och låta min känslor flöda ännu mer, utan bege mig ut till bilen i detta spöregn (ett tecken på att jag inte ska åka)