Med & mot gångar
Neej, det känns för djävligt.. vad är det som är felet? är det jag, eller är det bara så du hanterar dina problem? jag borde väl veta efter alla år som jag levt med dig, men jag har inte en jävla aning??! jag vill bara ha det som vi brukar, blir ledsen av att se dig såhär, känns som om du lider.. lider av livet, eller? jag förstår att livet kan kännas som en pest ibland, men det ordnar sig, oftas iaf.. Ja känner din smärta, men jag vet inte vad som orsakar den, vill bara att du berättar, snälla.. jag vill förstå, men det gör jag inte.. inte förrens du tar ditt mod tillfånga o berättar vad som står på :(
Man har med & mot gångar, sånt är ju livet..
Men kan man bara få ha turen att känna att man är lycklig eller har lyckats lite mer än vad man gör just nu?
Man säger, men jag skall ta tag i mitt liv, allt kommer bli bättre.. Men om man inte har orken att ta tag i sitt liv då? jag skulle vilja ge endel av min styrka till dig, även fast för stunden känns det som om jag inte har någon styrka alls inom mig.. Det är något som gör mig svag, o jag hatar det.. Jag vill känna mig stark, känna att man klarar av vilka motgångar som helst.. Men nu, jag klarar inte av en motgång till.. tycker att man har haft nog nu dom senaste åren.. har fått kämpa för att få känna lycka överhuvod taget.. För att jag skall kunna känna mig lycklig med mitt liv är det inte nog med vänner, även fast det är ni som gör att jag ler.. familjen, det är det närmaste man har.. samma blod flyter i våra kroppar.. vill känna att jag har er med, ha er vid min sida.. känner ni smärta känner jag smärta.. det är så när man delar bostad.. man känner när någon är ledsen, man känner när någon är glad o man känner när någon är lycklig..
Det svider inom mig när jag ser dig så, vill ge dig lycka så att det räcker resten av livet.. Men jag kan inte ta mig i kragen åt dig.. det går inte, hur mycket jag än vill hjälpa dig så är det bara du som kan hjälpa dig själv..
Jag älskar dig mer än något annat, men jag har så svårt att visa det i dom här stunderna.. Eller om jag skall vara ärlig har jag svårt att visa kärlek när det gäller allt.. Har sån rädsla inom mig att jag kommer bli sårad, att min kärlek jag ger bort bara är bortkastat.. o just nu känns det som de:(
Jag vill bara skrika åt dig, att ta dig samman.. Jag känner sånt hat mot den personen som har gjort att du är så idag.. Men det är inte ditt fel gumman.. verkligen inte, men det går ut över mig, o jag känner mig :( jag känner mig helt tom bara ..
Man har med & mot gångar, sånt är ju livet..
Men kan man bara få ha turen att känna att man är lycklig eller har lyckats lite mer än vad man gör just nu?
Man säger, men jag skall ta tag i mitt liv, allt kommer bli bättre.. Men om man inte har orken att ta tag i sitt liv då? jag skulle vilja ge endel av min styrka till dig, även fast för stunden känns det som om jag inte har någon styrka alls inom mig.. Det är något som gör mig svag, o jag hatar det.. Jag vill känna mig stark, känna att man klarar av vilka motgångar som helst.. Men nu, jag klarar inte av en motgång till.. tycker att man har haft nog nu dom senaste åren.. har fått kämpa för att få känna lycka överhuvod taget.. För att jag skall kunna känna mig lycklig med mitt liv är det inte nog med vänner, även fast det är ni som gör att jag ler.. familjen, det är det närmaste man har.. samma blod flyter i våra kroppar.. vill känna att jag har er med, ha er vid min sida.. känner ni smärta känner jag smärta.. det är så när man delar bostad.. man känner när någon är ledsen, man känner när någon är glad o man känner när någon är lycklig..
Det svider inom mig när jag ser dig så, vill ge dig lycka så att det räcker resten av livet.. Men jag kan inte ta mig i kragen åt dig.. det går inte, hur mycket jag än vill hjälpa dig så är det bara du som kan hjälpa dig själv..
Jag älskar dig mer än något annat, men jag har så svårt att visa det i dom här stunderna.. Eller om jag skall vara ärlig har jag svårt att visa kärlek när det gäller allt.. Har sån rädsla inom mig att jag kommer bli sårad, att min kärlek jag ger bort bara är bortkastat.. o just nu känns det som de:(
Jag vill bara skrika åt dig, att ta dig samman.. Jag känner sånt hat mot den personen som har gjort att du är så idag.. Men det är inte ditt fel gumman.. verkligen inte, men det går ut över mig, o jag känner mig :( jag känner mig helt tom bara ..
Kommentarer
Trackback
